Ingrid Signe Juhlin!
Vaknade natten till fredagen den 23/2 av att jag kände nått som jag aldrig känt förr, kändes som en molande mensvärk, men gjorde inte jätteont. Låg kvar i sängen och tänkte för mej själv, att kanske det är dax, men jag somnade om & det avtog snabbt. Men sen när jag vaknade på morgonen så känner jag precis samma molande mensvärk... kan det ha varit en förvärk eller nått annat? Tankarna gick runt skallen på en...Värkarna fortsatte men dem var inte regelbundna utan dem kom med långa mellanrum. La mej för att vila... dem fortsatte då att komma, lite tätare än sist, men dem satt inte i nå länge. Jag ringer till min bästa vän Emma & berättar vad jag känner, och att det ev är på G, hon låter så förväntansfull så, och håller med om att det låter som det skulle kunna vara dax snart. Blir nog bebis imorgon säger hon då ;) Timmarna gick och det blev kväll, kl 20.00 kom värkarna tätare & tätare, låg i vardagsrummet i soffan & kollade på The Voice Sverige, Daniel satt i fåtöljen och vi klockade värkar med mobilen & D antecknade hur långt det var emellan varje värk. Gjorde ondare & ondare, men höll i , kämpade mej igenom timmar m värkar. Hela kvällen sen fortsatte mina värkar, & täta å nu kom dem fortare & höll i länge. När kl sen blev 00.00 var det nästintill olidligt jobbigt men jag bet ihop och fortsatte klocka värkar... Gick inte så bra att återhämta sej mellan värkarna, försökte och stoppa i mej nått att äta, en tallrik yoghurt, fick i mej 3 skedar, sen var det tvärnit.
Kl 2.00 var det omöjligt och stå emot värkarna, så då ringer Daniel upp till förlossningen för jag var inte i skick och ringa just då. & dem säger till oss att det går bra att åka in, men vi behövde inte ha nå bråttom. Stannar hemma en timma till sen beslutar vi oss för att åka in, tills det blev omöjligt & stå emot värkarna.. Mamma & pappa kom då till oss, mamma för att sova med Vilgot & pappa för att skjutsa upp oss till förlossningen. Vi blev på en gång inskrivna av en gullig bm som heter Sara. Hon satte CTG kurva på mej och fick då genast se att värkar kom, ännu tätare emellan & väldigt intensiva. Var öppen 4 cm (4,5 nästan) trodde dock mer, men det var iaf en bra början på vår resa =) Fick lägga mej i ett hett lavendelbad, det var så himla skönt, det gjorde jag även när jag vänta Vilgot, man kände inte värkarna lika mkt & man kunde hålla i sej bättre i badkaret ... Låg i i badet i en timma sen fick vi en egen sal & jag fick "snygga" förlossningskläder, fick också låna ett gåbord så började på en gång att promenera längs korridoren & tog emot värk efter värk. Det gjorde susen för när dem sen kollade hur mkt jag var öppen efter den proceduren var jag då öppen 9 cm, 1 ynka cm tills 10...När jag fick höra den glada nyheten så tänkte jag "jaaa nu är det inte alls långt kvar tills vi får reda på vem det är som gömt sej i magen" Sen slutade bm Sara för dagen och det kom en annan bm som heter Pia Wallin. Hon tyckte att det hela dragit ut lite på tiden, och jag var faktist där för en sak, att föda barn inte va det någon semester detta..så då stack hon hål på hinnorna så vattnet forsade ut, det var en läskig känsla, för det var inte lite vatten som kom, hua! Värkarna kom starkare & starkare nu, tills jag var öppen 10 cm och det var dax för att krysta, men värkarna var inte tillräckligt effektiva och bebisens hjärtljud gick upp, så hjärtat tickade lite för fort enligt bm, så då var det inte läge att börja krysta.. inte precis då, men sen var hjärtslagen de normala igen .. bebisen hade snurrat på sig för den blev stressad & ville inte komma ner i spinae kanalen, När jag tillslut får börja krysta, så bröjar jag göra det på en gång, då säger bm Pia att jag istället skulle andas igenom krystvärken & inte krysta, inte så lätt när man inte vill gö annat just då än att krysta... höll tillbaks & andas in lustgas, när jag vänder mej om i sängen så får ja se att Daniel sitter & äter upp min frukost som jag inte ville ha, inte då, men jag var ändå hungrig & vart så frustrerad när jag såg honom "vräka" i sej min goda frulle. Det gjorde mej förbannad & tog i ännu mer, för då fick jag äntligen krysta. & andas in hur mkt lustgas somhelst tills jag tuppade av, bara en kort stund sen var jag på banan igen, det kom in hela tiden andra bm & läkare för att kontrollera hur allt fortlöper... Krystvärkarna kändes mera bak i ryggen , fyy va ont det gjorde, den smärtan var inte & leka med. Det var så svårt att hitta rätt teknik, fick jobba med det länge när ja till slut hitta rätt & då tog ja i för kung & fosterland, när man känner att det är något på väg ut, bebisen lilla huvud så tänker ja ska bara ta i mer & mer, då säger bm Pia att nu ser jag en hårtuss Johanna, tryck på, tryck! Jag har ju inte gjort annat tänker ja för mej själv, men då tar ja i för sista gången & det kommer ut världens finaste lilla bebis, som vi inte vet än va det är om det är en pojke eller en flicka, vi får titta & ta reda på det själva, och vi ser att det är en liten tjej, så säger ja rakt ut, det är en liten SIGNE! Fanns bara det för mej just då.... så himla vacker & helt perfekt. Vägde 4112 & var 51 cm lång & kl var 12.18 :) När det hela var över som vi trodde att det var, så säger dem att det är inte riktigt klart ännu, du ska föda ut moderkakan också, så då är det bara att ladda igen för att hitta kraft, och ut kommer moderkakan.. lättare att få ut den än bebisen kan jag då säga.
Nu är det väl ändå klart då för nu ska jag mysa, men icke, då har jag gått sönder invärtes från hål till hål... :( så då måsta dem sy ihop mej, började sy på förlossningen men det gick inte, utan dem rullade ner mej på operation. jag var inte riktigt med på noterna för jag ville inte ligga där, ville ju vara med min lilla dotter & Daniel..d fick ja helt enkelt inte vara... Fick ryggmärgsbedövning, det var värre än alla smärtor i världen, så himla oooont, & dem lyckades inte få till det med sprutan heller utan dem fick sticka 2 ggr, då det tillslut gav resultat, kände inget bara känslan att dem hölll på att tjoffsa runt inuti mej.. knepig känsla!
Op tog 1 ½ timma, kändes som en hel evighet! jag var så himla trött & ville bara sova men vågade inte riktigt det, för då kanske ja aldrig skulle vakna mer och jag skulle inte få träffa min familj igen.. så blundade bara med ögonen somna gjorde ja då inte ... Omtöcknad & slut rulla dem in mej på IVA för observation, där efter ett tag Daniel & Signe kom för att möta mej, Signe fick bröstet för första gången & jag var så lycklig! Upp sen på förlossningen och därifrån vidare till BB . Först då som man kunde skrika ut till hela världen att vi fått världens vackraste dotter. Knäppte massa kort & skicka till fb, där alla redan visste att vi fått bebis... hihi så anbbt går det spred sej som en löpeld :)
Fick ligga kvar på BB i 3 dagar, för jag kunde inte göra mkt den första tiden, kunde varken gå, stå, eller sköta toalettbesöken.. enda jag kunde göra var att ligga på sidan, så jag fick ligga & amma, det är väldigt skönt men kände att jag också ville sitta... Repade mej sakta men säkert, ganska snabbt. Fick underbart bra hjälp av all personal på BB, dem var helt gudomliga :) Var så tacksam för allt dem gjort för oss, eller för mej, för Daniel han var ju hemma med lilleman därhemma, men han var upp han med & hälsade på sin lillasyster, han var så glad & stolt så .. en stolt 3 åring ;)
Nu kanske ni tror att jag är avskräckt från att skaffa fler barn, men det är jag då inte. Inte alls, för det finns inge större än när man får föda ut sitt barn till en helt ny värld ... går inte att beskrivas i ord. :) jag är så lycklig att jag fått föda 2 helt underbara barn, Vilgot & Signe!
Att få hålla nått man gått & burit på i 9 mån, det är kärlek & lycka på samma gång, lyckorus får man när man tänker efter vad man åstadkommit.
Jag älskar min familj så underbart mkt.
Daniel, Vilgot & Signe, ni är mitt allt!
TACK FÖR ATT NI FINNS!!!!!
1 kommentar:
Va fint gumman! Blir alldeles tårögd av att läsa förlossningsberättelser. Det är verkligen en magisk upplevelse!
Skicka en kommentar